Den här veckan har gått i kroppens tecken och så kommer det att vara en bit av nästa vecka också.
Det har varit tandläkarbesök, akupunktur och läkarbesök och provtagning. Nästa vecka blir det klippning, utprovning av nya hörapparater och provtagning/punktering av en liten knöl jag hittat på insidan av överarmen.
Jag tycker själv att jag haft tur i livet och sällan varit sjuk, men det går inte att förneka att jag emellanåt har ganska mycket värk och att mina knän inte längre hänger med på alla spännande promenader jag vill göra i naturen.
Vi får väl se om det blir någon rätsida på det hela så småningom. Fast kroppen är ju inte konstruerad för att hålla i evighet, men nog vore det roligt om den hängde med ytterligare ett antal år.
Döden skrämmer mig inte, jag är helt övertygad om att det blir någon slags fortsättning, vet bara inte på vilket vis. Jag har alltid tyckt om nya utmaningar, byta jobb, flytta o s v, och min tro är att när vi dör så väntar nya uppgifter för själen att utvecklas av. Men om det nu är meningen att jag skall få ett långt liv här på jorden, vill jag gärna vara någorlunda frisk så länge det går. Men det vill vi ju alla.
Apropå tandläkare. Jag har en underbar tandläkare som vet om mina fobier och tar hänsyn till dem. Kan inte påstå att jag tycker det är roligt att gå dit, men det känns inte skrämmande längre och det är jag mycket tacksam över. Hon håller till i ett 1800-talshus på Söder vid Mosebacke Torg. Det är en upplevelse bara att komma innanför porten till detta hus. Varför bygger vi inte så idag? Med högt i tak och vackra fönster. När jag började gå hos henne hade de till och med en kristallkrona hängande på bottenvåningen, den är tyvärr utbytt till en något enklare belysning men det är fortfarande fint att komma in där och bli påmind om gamla tider.
En vacker gammal hiss med gallergrindar
Blyinfattade fönster
