sylviasblogg

Idag har jag ätit lunch med en gammal kär vän. Det var länge sedan vi sågs, men som det är med gamla vänner så betydde inte det något. Det var bara att plocka upp tråden där vi lämnade den. Efter en snabb uppdatering var det som om vi sågs bara härom dagen.

Jag blev riktigt bortskämd, hämtad med bil och sedan bjuden på härlig lunch i stämningsfyllda Farsta Gård.
Kan man ha det bättre?



Efter maten tog vi en liten promenad i trädgården.






TACK FÖR EN TREVLIG STUND ROFFE!


VECKANS RENSNING  nr 40-48

Dricker man likör nu för tiden? Jag gör det aldrig och inte heller bjuder jag på likör om jag till äventyrs skulle ha gäster. Dessa får åka med in till stan nästa gång för att bli inlämnade på Emmaus eller Stadsmissionen.

RENSNING 39

Dagens  rensning blir denna bok. Ett så kallat praktverk om hällristningar i olika delar av vårt land.
Fick den för många år sedan i något sammanhang. Har aldrig lyckats uppbåda tillräckligt stort intresse för att plöja igenom den.

Nu lämnar jag ner den på våra bokbytardagar i bostadsrättsföreningen om ett par veckor. Kanske någon annan tycker den är intressant.  Är det någon av er som läser det här som är spekulant, så skickar jag den gärna. Den är definitivt för fin och påkostad för att bara slängas.

Haft en fantastisk dag med utflykt till Sandhamn med två trevliga herrar och Liten Hund.
Solen sken och vi kunde sitta ute på båten och njuta. Blev dessutom bjuden på lunch på Sandhamns Värdshus. 
Älskar den här tiden när det är varmt utan att det blir kvalmigt. En dag att ta fram och minnas i höst och vinter.

Tack Uffe och Janne för en fin dag.

   
               
Otroliga blåa nyanser            Mitt trevliga sällskap              Härlig lunch på Värdshuset


         
På väg till stranden             Inga asfaltvägar här inte

       
     Gulliga två- och envåningshus 


RENSNING 38



Gammal och ofräsch  åker ut idag.

Långa tider händer inget alls. Det är de vanliga rutinerna med hundpromenaderna bara. Sen händer allt på en gång. Igår var en sådan dag.

Först var jag in till stan och träffade tre väninnor på lunch. Två av dem är helvegetarianer och den tredje och jag äter gärna vegetariskt när vi har möjlighet. Finns en mycket trevlig restaurang som heter Organic Green i hörnan av Sveavägen och Rådmansgatan. Rekommenderas. Allt är fräscht och tillagat med kärlek. Personalen supertrevliga och glada och vänliga. Och vi får sitta hur länge som helst och prata och skratta utan att någon tittar snett.

Senare, på kvällen, var det vårkonsert med Nacka Musikklasser där barnbarnet ingår. Som vanligt bjöds på sång av hög kvalitet  med spexiga inslag. Sexorna, där mitt lilla gull går, uppförde delar av musikalen Oliver, som de framförde i slutet av april på Dieselverkstaden i Nacka.

Det blev en lång dag både för mig och för barnbarnet. Hon var i farten från kl sex på morgonen till nästan halv tio då konserten var slut. Varmt i konsertlokalen var det också, säkert en 30 grader uppe på scenen. Så hon hade all rätt att få se lite trött ut när det hela var över.

   



En liten rensningsrapport skall jag väl också lämna. Nr 37 i ordningen.



 Dessa kommer tillsammans med en del andra saker att lämnas in till Emmaus second-handbutik nästa gång jag har ärende in till söder. Som synes har de stått ett bra tag och blivit riktigt dammiga.  Med stigande ålder  (och vikt) har fötterna en tendens att svullna och numera är det "tantskor" som gäller.

 

Nu har jag inhandlat mig en ny systemkamera. Ja den är ny för mig vill säga, köpte den begagnad på Blocket. Blocket är en förnämlig inrättning, där kan man hitta och sälja det mesta.

Jag har aldrig haft en systemkamera förut, så nu håller jag på och lär mig kameran, många finesser som jag inte har en aning om. Det är en Canon och jag har sett att de har fotokurser, där man får hjälp att gå igenom vad som finns. Tar ett par timmar och är inte dyrt alls. Det kan nog vara värt pengarna.

Stackars Liten Hund har blivit fotograferad från alla håll och kanter, på långt håll och närbilder. Nu verkar han vara väldigt trött på att agera modell, så jag får väl gå över till landskap och blommor ett tag.





När det gäller rensningen är jag framme vid RENSNING 36.

Jag har ingen hand med blommor, de vissnar och dör och jag köper nya som vissnar och dör så småningom.
Dessa två bar jag ut på balkongen för en vecka sedan i hopp om att de skulle repa sig när de fick frisk luft.
Icke sa Nicke - så nu åker de ut. Litet stygn av dåligt samvete får jag när jag kastar blommor, de är ju trots allt levande väsen.

Rensning 35. 

 

 Idag blev det ett akut rensningsärende.
Det var någon som fått för sig att hon absolut skulle bli inneboende hos mig.
Det ville inte jag.
Fast jag tog det lite försiktigt med avhysningen.
Ville ju inte att någon skulle bli sårad.

       


PS.  Om någon undrar så bygger hon ett bo nedtill på en tavelram i mitt sovrum.  DS

Projektet Rensa ut en sak varje dag under ett års tid pågår:

Nackdelen med att ha gott om utrymmen är att, i alla fall jag, stoppar undan saker och sedan glömmer bort dem.
Idag har jag hittat den här gamla mandelkvarnen. Jag som aldrig bakar, förstår inte varför jag spart den. Dessutom saknas den lilla runda träpluggen man skall ha upptill och pressa på med. Så nu åker den iväg till grovsoporna.

Ja, så var första månaden avklarad i projektet rensa bort minst en sak ur hemmet varje dag under ett års tid. Vi får se om jag klarar hela året. Hittills har det inte varit minsta problem med att hitta saker som ligger till ingen nytta i lådor och skåp.

Dagens rens får bli denna. Har följt med sen min ungdomstid och mina första lägenheter. Dock sällan använd, den är konstruerad på ett sätt som inte passar mina händer. Jag har bättre saker att ta till när jag vill röra om.

Nu åker den här gamla trotjänaren ut.

Av flera orsaker:

- jag har ingen kraft i mina händer längre, orkar inte få vare sig ner den i korken eller få upp korken ur halsen
- jag har en till som är bättre konstruerad för mig, med hävstångseffekt
- det blir mer och mer sällan som vinflaskorna har kork nu för tiden
- jag köper nästan aldrig vin, händer det fyra gånger om året så är det inte mer


Jag är definitivt ingen vinmänniska. Tycker mest det bara smakar surt och enda effekten det har på mig är att jag blir trött.

Är det ett riktigt festligt tillfälle kan lite bubbelvin i och för sig bidra till stämningen, men absolut inte mer än ett litet glas. Dricker jag mer börjar jag gäspa och längta till sängen.

Har förstått att jag är lite udda här, de flesta uppskattar vin och använder det som smakförhöjare vid goda måltider och vid andra tillfällen. Ja, ja vi är alla olika.

Tacka vet jag en god ÖL!

Idag åker dessa nålar bort. Har inte använts på minst 40 år.

Tror att de följde med min man in i det gemensamma boet när vi en gång i tiden flyttade ihop.

Jag tror att man använder sådana här nålar när man klär om möbler, men är osäker.

RENSNING 28

.



Gamla papper har jag gott om. Tittade igenom mina hängmappar jag har i en förvaringsbox och upptäckte att jag har kvar alla gamla papper som rörde en av mina kunder jag hade. Bara det att jag avslutade samarbetet med honom för fem år sedan.

Så nu blir det mer papper till återvinningen.

Upptäckte att jag hade en hel ask full med knappar. Ibland får man ju extraknappar med på köpet om man handlar någon jacka eller blus, ibland köper man på sig lite knappar om man vill förnya något plagg. Och då köper man, i alla fall jag, några extra att ha i reserv. Sen blir de liggande, oftast långt efter att plagget är borta.
Jag tycker inte att jag kan kasta en knapp om dagen så ny ryker hela asken. En ask knappar - ja men det blir ju en sak.


För övrigt skiner solen och vinden blåser. Liten Hund njuter av våren. I sommar blir det för varmt.


(Foto: I Petersen)

Hur många måttband behöver man. Inte fem stycken i alla fall.



Jag gör mig av med ett idag och ett i morgon. En sak mindre varje dag. Börjar kännas riktigt kul det här projektet. Nästa rensningsrapport kommer på måndag.


Vandring i Nackareservatet

Igår tog bror min och Liten Hund o jag bussen till Hellasgården. Där prämiärfikade vi på uteserveringen och njöt i det härliga vårvädret. Kraftig blåst men ljumma vindar och växlande molnighet och ca 17-18 grader varmt. Perfekt för mig som inte tål värmen så bra.

Ifrån Hellasgården vandrade vi genom naturreservatet hemåt mot Älta.




Hellasgården, som är en friluftsanläggning, ligger vid Källtorpssjön, som är ett eldorado både vinter- vår- sommar och hösttid.
På vintern är isen plogad till en lång skridskobana och om man vill kan man efteråt basta och bada i
vaken som är upphuggen alldeles utanför bastun. Basta kan du göra året om och det finns flera motionsspår att välja mellan, med olika längder och olika svårighetsgrad. Tidigt på vårarna hittar du soldyrkarna på klipporna runt sjön och på somrarna finns det en härlig badstrand för familjer och andra på andra sidan sjön. Verkligen en härlig oas för Stockholmarna.




På vägen hem gick vi en bit på Sörmlandsleden som går alldeles förbi Sandasjön.  
Sandasjön är sportfiskarnas eldorado liksom naturisterna som vår och sommar invanderar varje liten klippa för solning helt utan kläder. Kändes lite konstigt i början innan jag visste om detta, när jag flera gånger nästan snubblade över nakna människor. Nu vet jag om det och bryr mig inte så mycket.




Liten Hund njöt extra av promenaden eftersom både matte och husse var med. Det blev varmt för honom men som tur är finns det en källa efter vägen. Hit kommer folk långt ifrån och fyller upp sina dunkar med färskt källvatten. Det finns en skopa så att även vi på två ben kan släcka törsten på färden. Här syns en bit av Sörmlandsleden. Jag kan lova att stigen var inte så här bred och löpte inte på så här plan mark hela tiden. Det var mycket att klättra upp och ner på klipporna runt sjöarna.


  

Till sist ett par bilder från trolska Strålsjön, vars barvänliga bad i ena änden av sjön är populär bland Ältaborna som bor söder om Ältavägen. Vi som bor norr om Ältavägen har den vackra Ältasjön i vår omedelbara närhet. Fast den sjön har jag lagt ut så många bilder på så det känns nästan tjatigt om jag skulle visa en bild till.

Kort sagt, jag bor i ett trevligt område med fantastisk natur inpå knutarna och bara 25 minuters bussresa in till storstaden. På den tiden jag jobbade kunde jag dessutom i rusningstid ta motorvägsbussen och vara inne i stan på en kvart.

Längst in på översta hyllan i mitt skafferi har jag bakgrejer. Det vill säga några muffinsformar, bakpulver och vaniljsocker. Allra längst in står de, så jag inte ens ser dem när jag öppnar dörren. Idag fick jag ett ryck och kollade datumet i botten på bakpulverburken. Vad stod det där? 24032005! Nog dags att slänga, eller hur?



Det visar väl ganska tydligt hur ofta jag bakar. Någon gång vartannat eller vart tredje år kan jag göra en sockerkaka. En sockerkaka gjord på en förpackning "Snabbak". När barnbarnet kommer hem brukar jag bjuda på "hembakade" bullar. Både ICA och Findus har djupfrysta färdigbakade kanelbullar, det doftar som nybakat när jag tinar dem i ugnen. Och goda är de!

Det är konstigt så olika vi är. De flesta av mina väninnor i min ålder har med sig hemifrån att man skall ha städat och snyggt, de lagar jättegod mat och bakar himmelskt kaffebröd. Det har inte jag fått med mig. Min mor var inte så intresserad av hushållet. Hon yrkesarbetade mycket när vi var små, inga märkvärdiga jobb, städade, stod i affär och sånt. Dessutom var hon politiskt intresserad och aktiv medlem i Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Hon gick på möten med sossarnas lokalförening. Hon led dessutom av ångest emellanåt och då ville hon helst sova.

Det kanske är därför som jag, trots att jag är ensamstående och bor i en lättskött tvårumslägenhet har prioriterat bort TV-innehavet och dagstidningen för att kunna betala för hjälp med städningen. Jag vet helt enkelt inte hur man gör. När duktiga Helen kommer är hon mycket metodisk och missar ingenting. När jag själv försöker tycker jag att jag bara irrar hit och dit. Dammar lite här, tvättar ur handfatet om jag upptäcker att det för fläckigt. Dammsugar något golv när det blivit grus eller smulor. Jag får helt enkelt inte ihop det.

Det är nog så att jag är ingen god husmor, men jag är jäkligt bra på många andra sätt och vis. Leve olikheten!

Dagens utresning drabbar detta lilla praktiska föremål, som jag dock inte använt på de senaste 10-15 åren.
Ser ni vad det är?



Just det, det är ett litet lock till enliters mjölkförpackningar. Jag dricker så gott som aldrig mjölk. Använder jag mjölk någon gång till matlagningen brukar jag köpa en 3 dl förpackning med lång hållbarhet. Så även om den inte tar någon större plats, så är det en onödig sak i lådan.


Jag var in till stan i ett ärende idag och kan inte låta bli att fundera över alla tiggare som finns överallt i innerstan. De sitter vid T-bane-nedgångarna och på gågatorna med sina handtextade kartongbitar. Många talar ingen svenska alls, och några ser man är nedgångna knarkare eller andra missbrukare.

Hur förhåller man sig till dem? Hur gör ni?

Jag brukar köpa tidningen Situation Stockholm när någon hemlös råkar stå och sälja den när jag har vägarna förbi. Där vet jag vad pengarna hamnar. Hälften till Situation Stockholm och hälften till den som säljer den. Dessutom är det krav på att de skall vara drogfria under den tid de agerar försäljare. Men hur gör man med alla andra. Många ser för eländiga ut men jag har läst att det är organiserade ligor som tar hit folk för att tigga. Om jag nu skulle ge en slant, får de över huvud taget behålla den? Ibland kommer det också tiggare på T-banan. Där brukar jag gå på magkänslan, vad för slags energier vederbörande utstrålar. Ibland ger jag och ibland ger jag inte. Försöker dock alltid vara vänlig utan att verka nedlåtande, alla människor förtjänar respekt!

I slutet på 90-talet åkte jag till Indien och anhopningen av aggressiva tiggare i storstäderna blev en riktig kulturkrock. Men det kunde man väl vänta sig av Indien resonerade jag, med den enorma fattigdom som var både då och nu, även om många fått det bättre. Året därpå åkte jag till New York och blev fullständigt chockad över antalet tiggare i staden. De var inte lika aggressiva som i New Dehli men nästan lika många. Det hade jag verkligen inte förväntat mig av världens rikaste land.

Och nu är detta fenomen en vanlig syn här hemma, i alla fall i Stockholm.

Det verkar som om klyftorna växer istället för att minska här i världen.

För några år sedan tyckte jag det var roligt att testa att måla "vått-i-vått" med akrylfärger. Då använde jag akvarellpapper som jag tejpade upp på en hård skiva av kartong. Sen blötte jag akvarellpapperet  innan jag började måla. Det var kul för jag hade ingen koll själv utan det rann hit och dit och blev som det blev. Nu har jag inte gjort det på flera år men har fortsatt att spara på kartongbitar när jag kommit över några. Nu när jag skulle rensa bland målargrejorna fanns det massor  som bara låg och tog plats. Så nu åker dem. Det blir inte bara en kartongbit utan ETT helt gäng med kartonger som går till grovsoporna. Skulle lusten komma att måla vått-i-vått igen får jag börja samla kartong igen.


På väg till grovsoporna


Några exempel på vått-i-vått-målningar. Tavlan längst till höger
sålde jag på min utställning i Gamla Stan förra året.

Efter mycket virrande hit och dit, glömda lösenord med mera har jag nu skapat en ny blogg.
Min ambition är att skriva lite då och då om vad som händer och sker och vad jag eventuellt funderar över.

Ofta kan jag tycka att jag har inte så mycket att skriva om, livet lunkar på med sina rutiner som blir när man är hundägare. Lite småkrämpor dyker upp och i bästa fall försvinner. Har blivit om möjligt ännu mer disträ, kollar nu alltid att plattorna på spisen är avstängda när jag går ut och så vidare.

Men å andra sidan finns det massor att skriva om, det som sker ute i naturen just nu är ju rena underverken. Jag vaknar och kan kliva ur sängen själv. Kan sitta o mysa vid frukosten och sedan ta en långpromenad med Liten Hund. Det är verkligen något att vara tacksam över.

Kan ju skrivaom  att jag inte mått bra psykiskt i tre kvarts år, men att det nu börjar rätta till sig. Bland annat med hjälp av en mycket duktig japansk akupunktur-mästare, som lagt ner mycket jobb att skapa balans i min kropp.

Ja fortsättning följer, känner mig lite ringrostig med skrivandet men det lossnar så småningom.