sylviasblogg

Min syster har varje vår, i flera års tid,  åkt på Hälsoresa till kurorten Kolsberg (Kolorbzeg) vid polska Östersjökusten. Förutom resan till och från Kolsberg har i priset ingått helpension på ett av kurhotellen (eller sanatorier som de också kallas) samt 16 behandlingar av olika slag beroende på vilka krämpor man lider av. I år bestämde jag mig hastigt och lustigt för att följa med. Kände att jag behövde lite miljöombyte och kanske få lite hjälp med mina värkande knän.

 

Kolsberg är en liten stad som bombades sönder till 92% under kriget. Därför fanns ingen gammal stadskärna eller gammal bebyggelse kvar. Domkyrkan har man lyckats restaurera och den var mycket vacker. Många krigsmonument fanns lite var stans.

 

Vad jag inte var beredd på att det var en jätteanläggning jag hamnade på. Under långhelgen runt 1:a maj var det fullsatt på hotellet, 600 gäster). För mig som vanligtvis går i min lilla lugna bubbla här i Älta med hundpromenader i sakta mak och som tycker om tystnad blev det lite av en chock. HSP kallas visst min personlighet, high sensitive personality, där jag hamnade efter min utbrändhet i samband med min mans demens. Men det är en helt annan historia.

 

Tänk er själva när många hundra personer samtidigt skall inta sina måltider i matsalen. Ljudnivån var öronbedövande. För mig med hörapparat var det helt kört. Efter check av blodtryck, ifyllande av formulär och träff med läkaren fick jag mitt behandlingsprogram. Första behandlingen kl 07.00, nästa kl 07.20. Sedan paus för att få i mig frukosten, tredje behandlingen 9.20. Förutom behandlingstiderna, skulle jag också passa tiderna för frukost, lunch och middag.

 

Efter några dagar sade kroppen ifrån med ett rejält ryggskott. Läkaren tillkallades och jag fick några dunderpiller till värktabletter plus att han ändrade på mina behandlingar, så att ryggen skulle bli fortare frisk. Jag fick låna ett par kryckor att gå med, vilket var skönt då kunde jag sträcka ut ryggen och ta mig ut i friska luften och promenera, om än i sakta mak.

 

När jag väl blev någorlunda bra i ryggen och körde igång med programmet fullt ut igen fick jag ett riktigt otäckt migränanfall. OK! OK! Jag har lärt mig läxan.

 

På plussidan var att hotellet vi bodde på var trevligt, min syster och hennes kompisar var ett kul gäng att vara tillsammans med, underbara omgivningar med bokskogar och kilometerlånga stränder vid havet. Dessutom tyckte jag att behandlingarna jag fick, bl a för mina onda knän, hjälpte.

 

Hotellet hade underhållning och/eller dans varje kväll nästan, liksom övriga hotell i närheten. Sedan fanns en gullig liten servering "Kurort Café" med lättare underhållning fem dagar i veckan.

 

Sammanfattningsvis: Härligt med miljöombytet, härlig plats att vara på, och blir det någon mer resa skall jag själv styra vilka tider jag vill ha mina behandlingar på, och inte tveka att hoppa över någon om det känns att det blir för mycket.

 

Här lite bilder

 

   Härliga promenadvägar