sylviasblogg

Vardagsfunderingar i Älta.

En gång för länge sedan

En gång för länge sedan var drömmen att bo på Söder i Stockholm. Det hade jag förmånen att göra ett par år då jag fick en tjänstebostad på Bondegatan, 100 meter in från Götgatan. Idag skulle jag utan vidare tacka nej till ett sådant erbjudande. Skulle aldrig klara av att bo mitt i smeten dygnet runt.

Nej tacka vet jag mitt Älta med natur och frisk luft inpå knutarna. Vill jag in till stan för att känna på en annan puls tar det bara 25 minuter med bussen till Slussen.

 

Kom att tänka på det när vi tog vår eftermiddagspromenad, Liten Hund och jag. Jag är så tacksam för det jag har idag. Var tid har sitt säger man ju. 

 

Lite bilder från promenaden kanske?

Klicka om du vill ha dem större.

 

Vi började med den breda stigen för att sedan tränga längre och längre in i skogarna runt Ältasjön. Liten Hund tycker det är lite läskigt att gå på spångarna som ligger efter ena kanten av sjön där det är väldigt sankt att gå annars.

 

        

 

 

Ältaån som går mellan Söderbysjön och Ältasjön är alltid fascinerande med sina trolska speglingar.

 

     

 

 

Har man ögonen med sig kan man hitta mycket vackert och spännande.

 

       

 

Väl hemma efter en sån här promenad känner jag mig frisk och glad både i kropp och själ.

 

 

 

Ljuvliga bilder från promenaden och Liten Hund ser ju ut att trivas ändå, trots det otäcka att gå på spångarna....
Ja, det är sant det där med att var sak har sin tid och det är absolut inget fel med det...vi förändras ständigt, tack o lov *L*

Du har så rätt Sylvia, allt har sin tid! Jag trodde jag äntligen hittat hem här i Björsjö, med vackraste naturen och friden, men icke, då tänker jag plötsligt att ska jag verkligen leva mina sista år ensam med gubben! Nej, jag vill ha möjlighet till social samvaro med andra människor, men, bara på mina villkor. Jag klarar inte av personer som dränerar mig på energi så dem tänker jag skippa, men jag vill gärna ha några tanter att surra med och fika ihop med, kanske gå någon cirkel ihop med. Att kunna gå o handla själv, gå på biblan, det betyder mycket. Så nu hoppas jag att gubben ska orka med längre resor, det ger mig riktigt dåligt samvete att jag utsätter honom för detta, men vi är helt överens, han vill att vi bägge ska må bra förstås.
Jag skulle välja som du om jag var stockholmare!
Kramen

Jag som aldrig har bott inne i staden, kan inte tänka mig att bo där. Visst är det kul med tillgång till rest. och bio, m.m. när andan faller på, men som du säger, tar det inte lång tid att komma in till stan om man så vill, det är bara lite besvärligare. Jättefina bilder, speciellt stubben och den med vassen och speglingarna. Jag har ju gått med er en gång och det är en härlig promenad. Dessutom är det ju mycket lummigare i år efter allt regn. Kram

Ser verkligen ut som du har hittat fina strövområden runt där du bor och jag känner verkligen lugnet, lukten osv när jag ser dina fina foton kram Åsa

Jag har sagt det förut och dina foton bevisar det än en gång: Det är oerhört vackert där du bor. Förstår att du känner dig lyckligt lottad.
Nej, innerstaden har aldrig lockat mig att bo i. Söder i Stockholm är ju dock lite speciellt, men jag har en känsla av att idyllen - som man gärna vill tänka sig den - inte längre är "idyll". Men det vet jag ju inte egentligen ;)
Jag bor nära skog och promenadstigar jag också, men tyvärr i ett område där jag inte gärna beger mig ut på promenad. Någon gång med väninnan, men aldrig ensam ute i skogen. Inte ens med "Liten Hund" som sällskap. Det fick nog vara "Bjässehund" i så fall. Och visst är väl det tråkigt att det ska vara så.. Mina hemmapromenader gör jag på trottoarerna i omgivningen. Och då hade det varit trevligt med "Liten Hund" som sällskap ;)