En gång för länge sedan
Ljuvliga bilder från promenaden och Liten Hund ser ju ut att trivas ändå, trots det otäcka att gå på spångarna....
Ja, det är sant det där med att var sak har sin tid och det är absolut inget fel med det...vi förändras ständigt, tack o lov *L*
Du har så rätt Sylvia, allt har sin tid! Jag trodde jag äntligen hittat hem här i Björsjö, med vackraste naturen och friden, men icke, då tänker jag plötsligt att ska jag verkligen leva mina sista år ensam med gubben! Nej, jag vill ha möjlighet till social samvaro med andra människor, men, bara på mina villkor. Jag klarar inte av personer som dränerar mig på energi så dem tänker jag skippa, men jag vill gärna ha några tanter att surra med och fika ihop med, kanske gå någon cirkel ihop med. Att kunna gå o handla själv, gå på biblan, det betyder mycket. Så nu hoppas jag att gubben ska orka med längre resor, det ger mig riktigt dåligt samvete att jag utsätter honom för detta, men vi är helt överens, han vill att vi bägge ska må bra förstås.
Jag skulle välja som du om jag var stockholmare!
Kramen
Jag som aldrig har bott inne i staden, kan inte tänka mig att bo där. Visst är det kul med tillgång till rest. och bio, m.m. när andan faller på, men som du säger, tar det inte lång tid att komma in till stan om man så vill, det är bara lite besvärligare. Jättefina bilder, speciellt stubben och den med vassen och speglingarna. Jag har ju gått med er en gång och det är en härlig promenad. Dessutom är det ju mycket lummigare i år efter allt regn. Kram
Ser verkligen ut som du har hittat fina strövområden runt där du bor och jag känner verkligen lugnet, lukten osv när jag ser dina fina foton kram Åsa
Jag har sagt det förut och dina foton bevisar det än en gång: Det är oerhört vackert där du bor. Förstår att du känner dig lyckligt lottad.
Nej, innerstaden har aldrig lockat mig att bo i. Söder i Stockholm är ju dock lite speciellt, men jag har en känsla av att idyllen - som man gärna vill tänka sig den - inte längre är "idyll". Men det vet jag ju inte egentligen ;)
Jag bor nära skog och promenadstigar jag också, men tyvärr i ett område där jag inte gärna beger mig ut på promenad. Någon gång med väninnan, men aldrig ensam ute i skogen. Inte ens med "Liten Hund" som sällskap. Det fick nog vara "Bjässehund" i så fall. Och visst är väl det tråkigt att det ska vara så.. Mina hemmapromenader gör jag på trottoarerna i omgivningen. Och då hade det varit trevligt med "Liten Hund" som sällskap ;)
