sylviasblogg

Idag har jag besökt Filosofens Grav  vid Sickla Gård intill Sicklasjön. Hoppade av bussen vid Nackanäs och tog en promenad med brodern och Liten hund på södra sidan av sjön. Vacker väg efter vattnet, var bitvis som att gå i en grön tunnel. Här och var såg vi spåren efter bävrarnas framfart. Vi har gott om bäver i Nacka, det har t o m ställts krav från villaägare att kommunen skall skjuta av en del av beståndet. Bävrarna ger sig så långt upp på land som 30 meter och in på villatomterna och fäller träd.

På vår promenad passerade vi Filosofens Grav som ligger i resterna av en engelsk park vid Sickla Gård.  Tyvärr hade jag inte kameran med mig men visar en bild från nätet.



I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var det högsta mode att anlägga en s k engelsk park på varje större gård av betydelse. Likaså skedde i Lilla Sickla Gård. Där byggdes också detta gravmonument som kallades för Filosofens Grav, troligen med Rousseaus i åtanke. Det var dock ingen riktig grav förrän i mitten av 1800-talet då den dåvarande ägaren till Lilla Sickla Gård lät gravsätta först sin mor och sedan sin syster i en murad gravkammare under själva stenen. Man har också hittat en tredje kista men man vet inte vem som låg iden. Meningarna går lite isär men man tror att resterna i slutet av 1800-talet fördes över till vigd jord, d v s en kyrkogård.

Under denna vackra promenad mötte vi inte mindre än två bekanta. Först en granne som arbetade i närheten och sedan Mathias Konstnärn Kärnlund som var ute och motionerade sin hund, eller om det var tvärtom. Mathias är en relativt ung, otroligt duktig konstnär, som jag haft förmånen att först fått träffa via FB och sedan personligen då han ställt ut här i Stockholm. Kolla gärna på bifogade länk med Stockholsmotiv, så förstår ni vad jag menar när jag säger att han är duktig. Och här är en  annan länk med naturmotiv
Mathias berättade att han nu sagt upp sig från sitt arbete för att kunna ägna sig åt sitt konstnärsskap på heltid. Modigt, men det går säkert jättebra för honom.

Faktum är att när vi var på väg tillbaka till bussen och passerade Sickla Köpkvarter sprang vi också på sonen och barnbarnet som var ute och letade midsommarklänning. Så det blev faktiskt fyra bekanta som vi stötte på under vår timslånga promenad