Funderingar på en kyrkogård
Klicka på bilderna om du vill ha dem större.
Här kan jag tänka mig att min aska kan få grävas ner när min kropp en gång har tjänat ut. Min tro är ju att det egentligen finns ingen död, livet fortsätter bara i en annan form, men det är en härlig plats för de som har behov av ett ställe att gå till och minnas. Här får man sinnesro.
Här i Älta byggs det för fullt, på varje ledig yta poppar det upp nya hus. Men här och var finns några av de gamla ursprungliga sommarstugetomterna kvar. Ser framför mig någon tjurig äldre person, som minsann inte skall sälja.
Så var det dagens rensning, som blir tre böcker som går till bokbytardagarna.
Rensning 50-52.
Den stugan var för söt! Skogen liknar min skog, det måste finnas "lungor" kvar där man kan andas även i storstaden. Jag känner inte igen mig när jag numera åker till Stockholm, jag skulle villa bort mig i förorterna som poppat upp överallt. Men, jag känner igen mig i Sumpan där vi bodde tidigare även om det också där är exploaterat. Här bestämdes igår kväll att skolan i byn stänger igen. Så sorgligt men sant...
Kramen
Gillar också naturkyrkogårdar. Tycker det är bra att man använder naturrummet i stället för att rada upp gravarna i snörräta rader på stora fält. Fast även de har sin skönhet med ordning och reda och symmetri.
Mest gillar jag alla vackra blommor som pryder gravar och rabatter. Fridfullt, vackert och inte det minsta skrämmande :)
