sylviasblogg

Vardagsfunderingar i Älta.

Fängslande

 

I många år har jag bekymrat mig för en vacker björk.

 

Från början var det en smal ungbjörk som raskt rände i höjden. Den stod så fint på ängen nedanför skolan och ishallen. En vacker dag stod plötsligt också två fotbollsmål där på ängen, som användes under utegymnastiken och även  på fritiden av skolungdomarna.

 

Ungar och ungdomar är som de är. Efter att fiskat upp målen ur Älta-ån ett antal gånger tröttnade de ansvariga och tog bort det ena målet. Det andra målet förankrades stadigt vid den unga björken med en kraftig kätting. Nu fick i alla fall fotbollsmålet stå kvar.

 

Efter ett par år var målet så trasigt och förstört att ungdomarna lätt kunde lirka bort kättingen och flytta på målet som de ville.

 

MEN - kättingen runt trädet var kvar. Det var väl ingen som tänkte på det, trädet var inte så tjockt och det var god marginal på kättingen.

 

Och så gick åren och trädet det bara växte och växte. Det började irritera och skava i barken allt eftersom det växte. Nu var det plötsligt ingen marginal alls på kättingen utan den slöt tätt om björkens allt grövre stam. Kättingen var så stark att björken inte kunde spränga sönder den.

 

Så vad göra - jag äter upp kättingen, tänkte björken. Och började det mödosamma arbetet.

 

 

 

 

Men så en dag, var det någon som uppfattade björkens situation och agerade. Inte vet jag om man dyrkade upp låset eller använde bultsax. Men trädet blev befriat, till stor lättnad både för björken själv och för mig som i och för sig uppmärksammat det hela men inte agerat.

 

 

 

Eftersom björken fortfarande är ung och stark kommer såren att läka och ärren att försvinna med tiden.

 

Så sagan fick ett lyckligt slut!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men så fint du berättar om den unga växande björken, en sannsaga med lyckligt slut. Den ska jag visa och läsa för mina barnbarn :) Tänk att du följt den genom åren, vackert.

Ja tiden läker alla sår sägs det, jag vet inte jag. Jag tror björken kommer att känna sig fjättrad vid en numera osynlig kätting. Som känns som en del av sig själv. Tänk om alla sår och ärr syntes utanpå? Då fick man nog köpa sig en burka...
Kram

Jag älskar sagor med lyckligt slut ;-)