Närstudier
Jag älskar det här med att strosa i maklig takt under mina promenader. Tänk så mycket jag missade på den tiden jag hade bråttom till jobbet, eller mest var ute för att få lite motion och kondition för att orka med livets hårda krav.
Som pensionär har jag inga tider att passa, om jag inte själv bestämt dem. Och hur underligt det låter är jag nästan lite tacksam för mina dåliga knän, som gör att jag bara måste gå långsamt. Jag hinner se så mycket, och medan Liten Hund gör sina närstudier med hjälp av nosen så gör jag mina med hjälp av kameran.
Igår fastnade jag för den här eken, har varit fascinerad av den länge. Alla ekar blir inte stora och kraftiga utan vi har några här efter sjön som tagit efter dvärgtallarna i form och skepnad. Det var barnbarnets klätterträd när hon var riktigt liten.
Lagom höjd på ett klätterträd för en treåring
Med lite fantasi kan ett träd bli vad som helst
Och högst upp på grenarna kommer de fina eklöven
Lite mossa - ser inte så mycket ut för världen...
...men i närbild blir det en hel liten trädgård
Äntligen Sylvia-väder!!!!!
Idag var det en ren njutning att gå på hundpromenad. Ca 19 grader, mulet och en liten frisk vind. Sylvia-väder kallar min bror sådana här dagar. Jag kan andas, inget tryck över huvudet, inget illamående och Liten Hunds tunga är där den skall vara - inne i munnen och inte utanför som en slips.
Jag märker att jag blir mer observant vid sådan här väderlek, ser många fler motiv att fota än när vi släpar oss fram i värmen. Bjuder på lite bilder från morgonens promenad.
Inte utan att det skulle sitta fint med lite regn nu.
Blir aldrig klok på denna buske heter jasmin eller schersmin. Någon som vet?
God morgon!
Vi var ensamma vid badet denna morgon
Från början fullt med gula blommor som nu har blivit bär av något slag.
Och så naturligtvis en träd-bild.
Eller kanske två.
