sylviasblogg

Dagen har tillbringats till sjöss och med en härlig promenad på land.  Jag vet inte hur många gånger jag talat om hur bra jag bor. Med bussen som stannar utanför mitt hus tog jag och vännen Ingrid oss till Nacka Strand, där vi bordade "Mysingen", som går i reguljärtrafik Mellan Nacka, Djurgården, Lidingö, Värtahamnen, Nybroplan och Saltsjökvarn med flera kajer.

Vädret var perfekt, vi kunde sitta utomhus i aktern på båten i  T-tröja och njuta av vyerna. Vi fick trevligt sällskap av ett australienskt par som var på besök i Stockholm. Jag låter bilderna tala för sig själv.

Klicka på bilden om du vall ha den större:

          
Värtan med frihamnen        Kastellholmen                 Gröna Lund


        
Fina hus på Strandvägen      ... och fina båtar            Danvikstull, tidigare fattighus och dårhus.


Resan tog drygt en timme, lagom att mellan fotograferandet inta en smörgås och dela på en starköl.


Väl iland var det massor av folk på bryggorna vid Nacka Strand. När vi kom närmare såg vi att de fiskade strömming. eller säger man pimplar. I alla fall såg det först ut som vanliga metspön men på varje lina fanns massor av krokar. Och vad jag kunde se så nappade det bra.

                  
Strömmingsfiske              Spännande mönster      Vackra smidesstaket runt Svindersviks Gård


      
Naturens under.                   Gamla Allén till Svindersvik
Trädet var fullt av kart.         150 m härifrån går motorvägen till Värmdö.
Varifrån får det näring?


  Här var planerna en gång i tiden storvulna. En Marinstad skulle skapas med 65 villor på pontoner ute i vattnet. Ryssviken som denna vik heter härbärgerade ett antal båtar, eller skall jag säga vrak som beboddes av diverse original. Gjordes en dokumentärfilm om dessa människor och deras liv här nere under ett år. De tvingades bort för att detta stolta projekt skulle ros iland. Sen kom krisen och hela projektet gick omkull. Fyra hus hann byggas och säljas. Undrar hur de köparna känner sig idag. Inget av som utlovats av service och gemensamma anläggningar blev av. Husen var svindyra dessutom och i dagsläget omöjliga att sälja vidare. Jag läste nyligen i lokaltidningen att man skulle försöka blåsa liv i de gamla planerna igen, men frågan är om det finns så riskvilligt kapital idag.


RENSNING

Så var det dags att redovisa rensning nr 62. En bunt papper - underlag för deklarationen, behövs inte längre.

Idag har jag besökt Filosofens Grav  vid Sickla Gård intill Sicklasjön. Hoppade av bussen vid Nackanäs och tog en promenad med brodern och Liten hund på södra sidan av sjön. Vacker väg efter vattnet, var bitvis som att gå i en grön tunnel. Här och var såg vi spåren efter bävrarnas framfart. Vi har gott om bäver i Nacka, det har t o m ställts krav från villaägare att kommunen skall skjuta av en del av beståndet. Bävrarna ger sig så långt upp på land som 30 meter och in på villatomterna och fäller träd.

På vår promenad passerade vi Filosofens Grav som ligger i resterna av en engelsk park vid Sickla Gård.  Tyvärr hade jag inte kameran med mig men visar en bild från nätet.



I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var det högsta mode att anlägga en s k engelsk park på varje större gård av betydelse. Likaså skedde i Lilla Sickla Gård. Där byggdes också detta gravmonument som kallades för Filosofens Grav, troligen med Rousseaus i åtanke. Det var dock ingen riktig grav förrän i mitten av 1800-talet då den dåvarande ägaren till Lilla Sickla Gård lät gravsätta först sin mor och sedan sin syster i en murad gravkammare under själva stenen. Man har också hittat en tredje kista men man vet inte vem som låg iden. Meningarna går lite isär men man tror att resterna i slutet av 1800-talet fördes över till vigd jord, d v s en kyrkogård.

Under denna vackra promenad mötte vi inte mindre än två bekanta. Först en granne som arbetade i närheten och sedan Mathias Konstnärn Kärnlund som var ute och motionerade sin hund, eller om det var tvärtom. Mathias är en relativt ung, otroligt duktig konstnär, som jag haft förmånen att först fått träffa via FB och sedan personligen då han ställt ut här i Stockholm. Kolla gärna på bifogade länk med Stockholsmotiv, så förstår ni vad jag menar när jag säger att han är duktig. Och här är en  annan länk med naturmotiv
Mathias berättade att han nu sagt upp sig från sitt arbete för att kunna ägna sig åt sitt konstnärsskap på heltid. Modigt, men det går säkert jättebra för honom.

Faktum är att när vi var på väg tillbaka till bussen och passerade Sickla Köpkvarter sprang vi också på sonen och barnbarnet som var ute och letade midsommarklänning. Så det blev faktiskt fyra bekanta som vi stötte på under vår timslånga promenad

Jag har sett de två första avsnitten av "Barnmorskan i East End" och tycker att den är bra. Den utspelar sig 1957 i East End i London. Som vanligt i engelska serier är den mycket välgjord och tidsandan har de återskapat perfekt.
Med fattigdom, smog, tungt kroppsarbete för männen, dålig utbildning

Nu läser jag en artikel av någon som heter Ulla Johansson och som är mycket kritisk till serien. Hon ifrågasätter motivet till att göra den, att den går abortmotståndarnas ärenden. Det grundar hon på att serien skildrar en familj med 25 barn och där  de mot alla odds verkar glada och nöjda. Och dels på att en femtonårig prostituerad får skildra en illegal abort hon sett med strumpstickor och blod och fostret i en potta. Artikelförfattaren menar att det fanns faktiskt preventivmedel i England 1957.



Jag vet inte hur gammal Ulla Johansson är, men 1957 var jag 15 år och minns allt hysch hysch runt det sexuella och preventivmedel här i Sverige. Jag fick barn när jag var 18 år, det var 1960, och t o m år 1960 skämdes man ögonen ur sig om man skulle köpa preventivmedel. De kunde köpas i speciella sjukvårdsaffärer och så fanns det ofta en automat med kondomer på herrtoaletterna på krogen. Men på krogen gick man inte så ofta när man var riktig ung och inte hade någon större inkomst. Aborter var olagliga, det var många som fick sina liv förstörda genom illegala aborter. Jag växte upp i ett område med s k "barnrikehus" eller "myrdalare" som de också kallades. Där bodde ordentliga arbetarfamiljer med många barn, men också många med socialbidrag och  många hade alkoholproblem.  Ungefär samma blandning som skildras i TV-serien.

Alldeles oavsett vad man tycker om abort, kan jag för min del inte se att serien är hyllning till abortmotståndet, tvärtom. Vem vill ha tillbaka den tiden med fattigdom, stora barnskaror och en ständig kamp för mammorna att se till att barnen fick mat och komma iväg till skolan. Alla orkade inte och vem kan döma dem?

Jag känner inte Ulla Johansson, men i sin iver för kvinnans rätt till sin egen kropp, tycker jag nog att hon blundar för att år 1957 var förhållandena precis så som de skildras i serien. Det var stora familjer, det var illegala aborter, men det fanns också glädje och kärlek mellan varven. 

Den stora frigörelsen kom ju först en bit in på 60-talet med allmän tillgång till preventivmedel även för kvinnor. Jag anser också att under 60- och 70-talet var det högkonjunktur, människor behövde inte alltid slita som djur för att få det att gå ihop, sociala välfärdsreformer genomfördes, fler gavs möjlighet att studera, informationsflödet ökade. Folk levde inte längre i okunskap, man hade alternativ.

I år kan i alla fall inte jag klaga på sommarvädret så här när halva juni har gått. Jag tillhör dem som mår väldigt dåligt av att vistas i sol och värme. Somrarna kan vissa varma år vara en förlorad årstid för mig, då jag blir tvungen att visas inomhus med nedfällda persienner och huvudvärk och illamående.

Men nu - underbara dagar. Sällan över 15 grader och har det någon eftermiddag gått upp till 17-18 så har det i stället varit växlande molnighet. Det behöver ju inte ösregna men lite regn stör mig inte alls. Jag har bra regnkläder. Så hittills njuter jag och är ute i flera timmar med Liten Hund. Han är som jag, i sin tjocka päls mår han också dåligt när det är för varmt, men nu är han pigg och skuttar runt som en liten valp.

Så alla ni som klagar på vädret, kan ni inte glädjas lite, lite med mig nu när jag för en gångs skull njuter av sommaren. Er tid kommer nog snart, så här ljuvligt får det väl knappast vara hela sommaren.



Numera har även Liten Hund fått en regnrock så han slipper bli helt genomvåt
under regniga promenader. Så här sommartid gör det inget att han blir lite våt, det är värre på höstarna med slask o snö och kyla.

Det är mycket svårare än jag trodde att få bra bilder en digital systemkamera. I alla fall om jag skall ställa in den själv utanför auto-programmet. Eller kanske det är intresset som inte är tillräckligt stort. Börjar fundera på om jag i stället skulle ha satsat på en lite dyrare digital kompaktkamera. Ja, ja det får väl gå en liten tid till innan jag ger upp. Annars får jag väl sälja kameran på blocket, där jag köpte den, och använda de pengarna till en kamera som är enklare att hantera.

Lite bilder från morgonens promenad. Som ni ser är det inte några superbilder direkt.



Att springa lös på ängen och söka godis i gräset är nog det roligaste Liten Hund vet.




Märks att det regnat mycket, frodig grönska ute. Solen är fortfarande i moln men varmt och skönt ändå.




Lupinerna i full blom - vackert.




Påminner mig om en av de vackraste kärleksdikter jag vet.

Kyssande vind

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid, om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Vackert glas, eller hur?





Det är bara att de står längst in i ett skåp och nästan aldrig används. Jag har fått sex stycken av min bror en gång i världen. Synd på så vackra glas att ingen kan se dem.
Nu rensar jag bort dem från mitt skåp och lämnar tillbaks dem till honom. Där kan de få stå och bli beundrade i hans fina vitrinskåp.

Så nu är rensning nr 56-61 avklarat. Nu får jag några dagars frist med att leta upp nästa rensningsobjekt.

Sommaren rullar på, mer än en tredjedel av juni har redan passerat. Varför går tiden så fort? Varit en period med mycket regn och kallt så det har inte blivit så mycket sommaraktiviteter direkt.

Var in till stan häromdagen och uppvaktade en vän som slutade sin tjänst som kurator på Individuell Människohjälp. En härlig kvinna som är aktiv i många sammanhang. Drivit projekt för unga män mellan 17-23 år på häktet i Stockholm, engagerad i KRIS och som sagt varit anställd på IM som kurator. Hon har betytt mycket för mig under de senaste två åren. Tack Eva för att jag fick vara med och uppvakta dig.





Har kommit igång och målat igen. En del av er har följt mina "vedermödor" med att inte kunna sluta i tid.
Det senaste projektet är i alla fall avslutat. Har till och med ramat in målningen för att inte frestas att lägga till lite till. Visar de olika stadierna en gång till.


Först såg den ut så här.



Sen blev den så här.

För att till sist bli så här. Jag kallar den för "Mina närmaste"







Projektet "Rensa bort en sak varje dag under ett års tid" har nu kommit fram till rensning nr 53.



Ett par gamla jeans som blivit alldeles fransiga nedtill. Duger inte ens till second hand. Blir grovsoporna.

Nu har jag passerat det första stadiet med den förväntan och nyfikenhet som följer med att tejpa upp en tom målarduk på staffliet. Den här bilden presenterade jag igår.






Idag har den avancerat så här långt. Nu skall jag nog inte förivra mig utan låta den vila några dagar och känna in vad som behöver göras mer.

Igår promenerade jag från Tyresö Centrum hem till Älta.  Den närmaste och vackraste vägen går genom Storkällans Begravningsplats. Den tillhör Nacka Kommun och endast ett litet stycke av denna enorma begravningsplats har hittills tagits i bruk. Resten är en vackert ansad tallskog. Det är en lisa för själen att vandra där, se själva.

Klicka på bilderna om du vill ha dem större.

           

Här kan jag tänka mig att min aska kan få grävas ner när min kropp en gång har tjänat ut. Min tro är ju att det egentligen finns ingen död, livet fortsätter bara i en annan form, men det är en härlig plats för de som har behov av ett ställe att gå till och minnas. Här får man sinnesro.

Här i Älta byggs det för fullt, på varje ledig yta poppar det upp nya hus. Men här och var finns några av de gamla ursprungliga sommarstugetomterna kvar. Ser framför mig någon tjurig äldre person, som minsann inte skall sälja.




Så var det dagens rensning, som blir tre böcker som går till bokbytardagarna.



Rensning 50-52.

  

I nästa vecka är det bokbytardagar i bostadsrättsföreningen. Så nu är det böcker jag koncentrerar mig på. Denna fick jag av grannen, den var bra och intressant men inget jag kommer att läsa om. Så den åker i byteskassen.

RENSNING 49





Som jag tidigare skrivit har jag inte haft någon målarlust på länge. Har i alla fall tagit ner den målning jag jobbat på länge, den får anses vara klar nu. Visade den på FB för ett par dagar sedan.

Nu är jag i det där spännande skedet när jag har tejpat upp en ny omålad duk på staffliet. Jag har grundat den med vit färg med silverstänk i. Har valt den första färgen och gjort de första penseldragen. Nu är det bara att vänta på att färgerna och formerna skall leda mig vidare. Det här stadiet älskar jag. Sen, allt eftersom jag börjar ana figurer i målningen förstör jag ofta magin genom att försöka styra själv. Det är bara att konstatera att jag målar inte på det sättet, den förmågan har inte jag att skissa upp ett motiv och sedan följa det. Det är snarare så att mina målningar målar sig själva, jag försöker bara hänga med så gott det går. Men spännande är det.



Kanske visar upp den igen  när jag kommit lite längre på den.