Naturens under
Vaknade till en gråmulen dag. Blött ute men regnet hade upphört.
Morgonpromenaden började som vanligt med att vi gick ner till sjön. I det gråa diset fanns en vilsam känsla. En känsla som alltid förstärks av denna plats. Här har jag suttit på en bänk många, många gånger och filosoferat över livet.
Idag fångades min uppmärksamhet av alla små och stora vattendroppar som låg kvar efter nattens regnande. Här kan vi verkligen prata om naturens under. Små mästerverk överallt, var jag än fäste blicken, som låg där och blänkte och blinkade i de för dagen ljumma vindarna.
Jag kan inte annat än buga mig ödmjukt inför naturens skönhet och tacka för denna fantastiska start på dagen.
Att åldras är att bli vacker på annat sätt
Denna höst har jag närgånget granskat många växter som var i blomman av sin ålder i somras. Visst njöt jag av blomsterprakten och alla vackra blad och löv, men nog tycker jag att höstens faser är minst lika vackra, ibland ännu vackrare och definitivt mer intressanta.
Här kommer lite osorterade bilder för att illustrera vad jag menar
.
Tänk om vi kunde tillämpa samma synsätt på människor. För i alla fall jag, tycker att de flesta människor blir vackrare, får mer karaktär och en livserfarenhet som lyser igenom, allt eftersom de åldras.
Visst är en bukett med fräscha tulpaner fint, men i livets slutskede blir de ännu vackrare.
Kan man njuta av stulna blommor?
Nacka kommun är duktig på att pryda gator och torg med planteringar till glädje för oss som inte har egen trädgård. Men varje gång de har varit och planterat nytt, så är det någon/några person här i närheten av centrum som stjäl ur planteringarna. Det är inga barn som rycker upp och kastar bort, utan någon/några bär med sig växterna.
Nu undrar jag. Kan man verkligen njuta av stulna blommor? Jag skulle inte kunna göra det. Men vi är ju alla olika, kanske tittar de just nu på sina plantor och känner sig smarta över att de inte betalat något för dem. Blir lite ledsen över den själviskhet som allt mer brer ut sig i samhället.
I morse var det is på några av vattenpölarna som låg i skuggan och frost här och var. Solen skiner nu och frosten är redan borta. Men det var faktiskt lite halt på en vägarna med nylagd asfalt.
Denna underbara höst!
Denna underbara höst går jag omkring i ett slags lyckorus. Det är fortfarande hyfsat varmt på dagarna och det är vidunderligt vackert över allt. Var jag än vänder blicken ser jag små och stora underverk.
Jag känner mig så tacksam över livet, att jag är frisk och att jag kan ta mig ut varje dag och uppleva allt detta.
Här är några bilder från morgonens promenad.
Solen står lågt och motljuset ger en ny dimension till bilderna
Svårt att tro att det är den 13 oktober idag
Här är några till som kämpar på innan frosten kommer
Morgonfukten och motljuset skapar otroliga fenomen
Stadsbesök
Det är inte ofta numera som jag åker in till Kungliga Huvudstaden men idag skulle jag besöka Taizan, min gullige akupunkturmästare på Södermalm.
Min buss landar vid Slussen, i underjorden bland den vittrande betongen. Men när man kravlat sig upp till markytan möts man av Stockholms vackraste utsikt. En utsikt som det var tal om att bygga för när de nya förslagen till Slussen diskuterades. Det verkar som om de tagit sitt förnuft till fånga på den punkten i alla fall.
Här är en som koll på tillvaron.
Detta hus vid Slussen är så vackert tycker jag.
Fortfarande Brittsommar här i Stockholm och det var mycket folk på de uteserveringar som inte hunnit ställa in sina utemöbler.
Jag avslutade stadsbesöket med fika på Söderhallarna....
På väg mot T-banan passerar man Katolska Domkyrkan i Stockholm. Gamla skatteskrapan, som nu rymmer studentbostäder syns bakom kyrkan.
Brittsommar
Idag är det Britt och Birgitta som har namnsdag. Jag antar att det är dessa som föranlett uttrycket Britt-sommar.
Och Brittsommar är precis vad vi har här i Stockholmstrakten. Ca 14 grader och svaga, ljumma vindar idag på morgonpromenaden. Sommarjackan hänger med på dagtid och idag kändes koftan under verkligen onödig.
Kommunens blomsterarrangemang sedan i somras är fortfarande fräscha. Hoppas det dröjer innan de kommer farandes med sin ljung och olika sorters prydnadskål.
Vad tycks om denna blomsterbakelse?
Det gröna i min favoritek har börjat glesna, men fortfarande är den grön och grann.
Fast på andra trädl märks hösten mera
Jag följer förändringarna i naturen, är helt fascinerad av den förvandling som pågår. Och bra koll från köksfönstret har jag.
Har sagt det förut och säger det igen. Hösten är min årstid!
Dimmigt
Tät dimma när jag vaknade i morse. Härligt tänkte jag, då tar jag kameran med på morgonrundan och tar några fina bilder med dimman över Ältasjön.
Jo pyttsan - Ältasjön fanns inte, den var försvunnen. Jag kunde i alla fall urskilja att stranden med picknic-borden fanns kvar.
Ingen idé att ta någon av stigarna efter sjön så jag svängde av mot idrottsplatsen i stället.
Söndagsmorgon i Älta betyder fotbollsträning för alla knattar i Älta. De håller på till långt in på eftermiddagen, alla åldersgrupper har sina olika tider. Jag är fylld av beundran för alla hängivna ledare inom ungdomsidrotten.
Väder och vind spelar ingen roll, är det träning så är det.
På väg hemåt igen började dimman lätta något, men det blir en grå och mulen dag. Som gjord för en mugg te och en bok. Fast egentligen borde jag ta fram dammsugaren, men boken låter roligare. Det är det bästa med att vara singel - ingen annan behöver störa sig på dammtussarna när inte jag gör det.
Strax innan vi kom hem hittade jag den här filuren, tyckte precis att den blinkade åt mig. Jag blinkade tillbaka med kameran.
Fängslande
Från början var det en smal ungbjörk som raskt rände i höjden. Den stod så fint på ängen nedanför skolan och ishallen. En vacker dag stod plötsligt också två fotbollsmål där på ängen, som användes under utegymnastiken och även på fritiden av skolungdomarna.
Ungar och ungdomar är som de är. Efter att fiskat upp målen ur Älta-ån ett antal gånger tröttnade de ansvariga och tog bort det ena målet. Det andra målet förankrades stadigt vid den unga björken med en kraftig kätting. Nu fick i alla fall fotbollsmålet stå kvar.
Efter ett par år var målet så trasigt och förstört att ungdomarna lätt kunde lirka bort kättingen och flytta på målet som de ville.
MEN - kättingen runt trädet var kvar. Det var väl ingen som tänkte på det, trädet var inte så tjockt och det var god marginal på kättingen.
Och så gick åren och trädet det bara växte och växte. Det började irritera och skava i barken allt eftersom det växte. Nu var det plötsligt ingen marginal alls på kättingen utan den slöt tätt om björkens allt grövre stam. Kättingen var så stark att björken inte kunde spränga sönder den.
Så vad göra - jag äter upp kättingen, tänkte björken. Och började det mödosamma arbetet.
Men så en dag, var det någon som uppfattade björkens situation och agerade. Inte vet jag om man dyrkade upp låset eller använde bultsax. Men trädet blev befriat, till stor lättnad både för björken själv och för mig som i och för sig uppmärksammat det hela men inte agerat.
Eftersom björken fortfarande är ung och stark kommer såren att läka och ärren att försvinna med tiden.
Så sagan fick ett lyckligt slut!
