sylviasblogg

 

 Nacka kommun är duktig på att pryda gator och torg med planteringar till glädje för oss som inte har egen trädgård. Men varje gång de har varit och planterat nytt,  så är det någon/några person här i närheten av centrum som stjäl ur planteringarna. Det är inga barn som rycker upp och kastar bort, utan någon/några bär med sig växterna.

 

Nu undrar jag. Kan man verkligen njuta av stulna blommor? Jag skulle inte kunna göra det. Men vi är ju alla olika, kanske tittar de just nu på sina plantor och känner sig smarta över att de inte betalat något för dem.  Blir lite ledsen över den själviskhet som allt mer brer ut sig i samhället.

 

Denna underbara höst går jag omkring i ett slags lyckorus. Det är fortfarande hyfsat varmt på dagarna och det är vidunderligt vackert över allt. Var jag än vänder blicken ser jag små och stora underverk.

 

Jag känner mig så tacksam över livet, att jag är frisk och att jag kan ta mig ut varje dag och uppleva allt detta.

 

Här är några bilder från morgonens promenad.

 

 

 

 

 

 

Det är inte ofta numera som jag åker in till Kungliga Huvudstaden men idag skulle jag besöka Taizan, min gullige akupunkturmästare på Södermalm.

 

Min buss landar vid Slussen, i underjorden bland den vittrande betongen. Men när man kravlat sig upp till markytan möts man av Stockholms vackraste utsikt. En utsikt som det var tal om att bygga för när de nya förslagen till Slussen diskuterades. Det verkar som om de tagit sitt förnuft till fånga på den punkten i alla fall.

 

Idag är det Britt och Birgitta som har namnsdag. Jag antar att det är dessa som föranlett uttrycket Britt-sommar.

 

Och Brittsommar är precis vad vi har här i Stockholmstrakten. Ca 14 grader och svaga, ljumma vindar idag på morgonpromenaden. Sommarjackan hänger med på dagtid och idag kändes koftan under verkligen onödig.

 

Kommunens blomsterarrangemang sedan i somras är fortfarande fräscha. Hoppas det dröjer innan de kommer farandes med sin ljung och olika sorters prydnadskål.

 

Tät dimma när jag vaknade i morse. Härligt tänkte jag, då tar jag kameran med på morgonrundan och tar några fina bilder med dimman över Ältasjön.

 

Jo pyttsan - Ältasjön fanns inte, den var försvunnen. Jag kunde i alla fall urskilja att stranden med picknic-borden fanns kvar. 

 

I många år har jag bekymrat mig för en vacker björk.

 

Från början var det en smal ungbjörk som raskt rände i höjden. Den stod så fint på ängen nedanför skolan och ishallen. En vacker dag stod plötsligt också två fotbollsmål där på ängen, som användes under utegymnastiken och även  på fritiden av skolungdomarna.

 

Ungar och ungdomar är som de är. Efter att fiskat upp målen ur Älta-ån ett antal gånger tröttnade de ansvariga och tog bort det ena målet. Det andra målet förankrades stadigt vid den unga björken med en kraftig kätting. Nu fick i alla fall fotbollsmålet stå kvar.

 

Efter ett par år var målet så trasigt och förstört att ungdomarna lätt kunde lirka bort kättingen och flytta på målet som de ville.

 

MEN - kättingen runt trädet var kvar. Det var väl ingen som tänkte på det, trädet var inte så tjockt och det var god marginal på kättingen.

 

Och så gick åren och trädet det bara växte och växte. Det började irritera och skava i barken allt eftersom det växte. Nu var det plötsligt ingen marginal alls på kättingen utan den slöt tätt om björkens allt grövre stam. Kättingen var så stark att björken inte kunde spränga sönder den.

 

Så vad göra - jag äter upp kättingen, tänkte björken. Och började det mödosamma arbetet.

 

 

 

 

 

 

För inte allt för många år sedan bestod Älta mest av sommarstugor. Sommarstugor som låg på avstyckad mark från de tre stora gårdarna som dominerade trakten. Rejäla tomter, som när de började säljas ut på 60-70-talet betingade stora pengar. Tre normala villor med  relativt stora tomter rymdes ofta på den gamla sommarstuge-tomten. Nu finns det bara 2-3 st sådana gamla stugor och tomter kvar.

 

 

 

 

Och förtätningen pågår intensivt här i vår lilla förort. Nacka Kommun har presenterat tre förslag som alla förskräcker. Visionen är tydligen att göra småstad av vårt by-samhälle.

 

Nu skall jag väl inte gnälla så mycket, vi är fortfarande grannar med Flatens och Nackas naturreservat, men om planerna går igenom blir det väldigt tätt mellan husen. Nu sträcker sig planerna 15-20 år framåt i tiden så vad jag hinner uppleva är väl att Älta blir en byggarbetsplats.

 

När jag flyttade hit för tretton år sedan, gnälldes det mycket från de "gamla" Ältaborna om hur fint det var förut, med handelsträdgården och svampskogen nästan utanför dörren. Det var ju inget som jag hade upplevt, utan jag tyckte Älta var fantastiskt med sin natur och närhet till storstaden. Det blir väl likadant för de som flyttar hit om 15 år. De vet inte av något annat och de kommer att uppskatta samhället för det det har blivit då.

 

Storstockholms invånare bara ökar i antal och det är en skriande brist på bostäder, så visst måste man inventera var det går att bygga mer. Det tråkiga är ju bara att de bygger bara för folk med pengar. Det senaste hyreshuset som byggdes här i Älta (hyreshus är sällsynta) stod klart för 1 1/2 år sedan. En tvåa på drygt 60 kvm fick en månadshyra på 8.200:- och då ingår inte elen. Vilka har råd med sådana hyror? Eller betala närmare två miljoner i insats för en två?

 

 

 

 

 

 Igår blev jag fascinerad av ett lock jag fann under morgonpromenaden och lade ut en bild på FB av det.

 

Idag har jag bara sett lock. När jag nu ser med de glasögonen märker jag att det är inte många meter på gator och gångvägar som inte har ett lock.

 

 Många lock har samma beteckning, men inte alla. Finns en mängd varianter av lock.

 Man undrar ju - Vad finns det i underjorden egentligen?

 

Klicka på bilderna så blir de större.

 

  Visst är det fint med den gamla symbolen för Rikstelefoni.

 

Till skillnad mot Telias trista

 

 

Här kommer ett urval bilder på olika lock. Är dock ingen fullständig kartläggning, bara sådant som jag och Liten Hund träffade på under dagens morgonrunda.

 

 

          

 

 

Vissa texter griper extra tag i en. Jag som inte lyssnar så mycket på musik upptäckte denna sång när jag i fredags var och lyssnade på Thorsten Flink och Kenny Håkansson.

 

Den gick rakt in i mitt hjärta. Som en av mina FB-vänner skrev - rakt in i hjärtat men samtidigt en snyting!

 

 

Det är så typiskt, på sitt sätt,

  att jag kom hem för sent igen  

Jag gjorde aldrig nånting rätt  

Jag gav väl upp för länge sen

Jag tar min första cigarett

  i det som en gång var mitt hem  

 

Jag ser skuggan av en pojke

 Han står darrande och stum  

vid ditt hjärtats slutna rum

Men jag har märkt att år för år

  så ser jag mer av dej i mej  

I allt jag gör finns dina ord

  fastän jag fåfängt värjer mig  

 Det är så typiskt dej att gå  

  när jag nu vill fråga dej  

 

Där står en liten pojke  

Han står darrande och stum  

vid ditt hjärtats slutna rum

Du var så länge denna bild  

av allt jag inte velat va'  

så det känns konstigt  

att jag saknar dej idag  

Det tog väl tjugo år att inse

  att jag felat, också jag  

 

Men det är svårt att helt förlåta  

att du låtit mig stå stum  

vid ditt hjärtats slutna rum

I en låda på ditt bord

  där stod ett brev du aldrig sänt  

där några valhänt skrivna ord  

ställde dörrarna på glänt  

Och där av ljuset tydliggjord  

där står en man jag aldrig känt  

Han som velat och sen tvekat  

 

och sen står darrande och stum  

vid ditt hjärtats slutna rum

Du var så länge denna bild

  av allt jag inte velat va'  

Nu såg jag pappan  

som du en gång ville va'  

Det tog väl tjugo år att inse  

att jag felat, också jag  

och jag ångrar och jag sörjer  

att jag aldrig upptäckt förr  

 

att från ditt hjärtas slutna rum  

där fanns en dörr  

till mitt hjärtas slutna rum  

fanns en dörr  

till ditt hjärtas slutna rum

 

Jag lägger ut länken med Thorsten och Kenny igen.

 

Egentligen skulle jag vilja lägga ut fler av texterna som framfördes under föreställningen.  Varje sång var en levnadshistoria och Thorsten Flink med sin eminenta skådespelartalang gick in i rollerna och gestaltade texterna och melodierna så skickligt att håret reste sig på armarna.

 

Det var mannen som tog upp en lifterska och mötet mellan dem..

En anna om kvinnan som blev med barn i småstaden, skammen blev för stor och hon tog barnet och flyttade till storstaden. Inget jobb, inen dagisplats, ångest, vin för att dämpa ångesten, och som sedan miste barnet och hamnade på psyket. Texten av Björn Afzelius - säger väl allt.

En trdje om mannen som ser på resterna av det som finns kvar av äktenskapet, hon fostrade barnen, han gick upp i jobbet. Barnen är stora och tystnaden mellan dem blir uppenbar.

 

Och så vidare i samma stil. Lyssna gärna på hans skiva "Dans på knivens egg".

 

Nu lovar jag att jag inte skall tjata mer om Thorsten Flink vare sig i bloggen eller på FB.

Har varit lite dålig på att dokumentera mina senaste rensningsobjekt. Har hittat lite smått och gott som nu åker iväg. Är nu uppe i rensning nr 115.

 

 

Den här typen av jack finns väl knappt länge. I alla fall behöver jag inte så många.

De runda och kvadratiska grejerna är handgjort papper, en gång i världen hade jag tänkt måla något tjusigt på dem, men nu är det minst sex år sedan jag köpte dem så det lär inte bli av.

 

Lars Lerin är en konstnär jag är mycket fascinerad utav. Dels hans brokiga levnad, långväga resor och dels eller framför allt hans fantastiska akvareller. När jag var uppe i Värmland förra veckan tog jag och min syster bussen ner till Karlstad och besökte hans permanenta utställning, som numera finns i gamla anrika danskrogen Sandgrund.

 

Det blev en heldag, hittade dessutom en snygg tröja till skapligt pris. Gjorde inte dagen sämre på något vis.

 

 

 

 

När inte ett ark om 1,5x2 meter räcker till så skarvar han bara på med ett nytt ark, eller två.

 

 

Här är min syster i begrundan över ett motiv från Indien. Jag var lite skeptisk när jag hörde att man gjort om Sandgrund till ett galleri. Förknippade lokalen med lite sunkighet och skumt, men man hade lyckats mycket bra vid ombyggnaden.

 

När det gäller rensning är jag framme vid nr 104:

 

Ett par gamla, spruckna gummistövlar

 

Hemma efter hundpromenaden - en varm, lite fuktdisig morgon. Hade med mig kameran och kan inte låta bli att visa lite bilder (IGEN).

 

 

Inte så mycket folk i farten nere på barnbadet, som ligger bara 200 meter från mitt hus. Men dessa gick och spankulerade så makligt på gräsmattan.

 

Ända tills Liten Hund kom farande.

 

I bakgrunden skymtar "mitt hus". Bilden tagen nere från andra badplatsen vid idrottsplatsen.

 

Som sagt, inte så mycket folk i farten ännu, men de här har en förmåga att bre ut sig och smutsa ner.

 

 

En sista vy över Ältasjön. Tornhuset i Skarpnäck skymtar i bakgrunden.

 

 

 

 

Miljöombyte är bra sägs det. Jag skall pröva sanningshalten i det påstående under kommande vecka.

 

Min systers man härstammade från en liten by i Norra Värmland och där samlas min syster och hennes familj med respektive och barnbarn varje sommar. När min son var liten hyrde jag ofta stuga i närheten av dem och vi hade underbara semestrar där uppe i de djupa skogarna.

 

Nu har min son tagit upp traditionen genom att de senaste åren tillbringat  en eller ett par semesterveckor där tillsammans med sin dotter. Jag har hakat på och åkt upp några dagar och i morgon bär det iväg igen.

 

 

Bilden är från förra sommaren och det lär väl inte vara lägre vattenstånd i år. Men det gick alldeles utmärkt att sitta i solstolen ute i vattnet och mysa.

 

Tänkte passa på att ha en "vit vecka" nu när jag åker bort. Skall bli spännande att se hur jag klarar mig, att få se hur beroende jag egentligen är. Ja, ja,  nu pratar jag om internet förstås. Lämnar kvar datorn hemma och min mobiltelefon är av enklast möjliga sort där det inte ens finns en inbyggd kamera.

 

När  det gäller rensning har jag varit lite lat, men jag hittade en hel hög med gamla kassettband igen. Trodde jag hade slängt det mesta, men de här låg på ett annat ställe. Så när jag slår ihop denna vecka och nästa veckas rensning så är jag uppe i rensning nr 103. Bara 262 kvar.

 

En gång för länge sedan var drömmen att bo på Söder i Stockholm. Det hade jag förmånen att göra ett par år då jag fick en tjänstebostad på Bondegatan, 100 meter in från Götgatan. Idag skulle jag utan vidare tacka nej till ett sådant erbjudande. Skulle aldrig klara av att bo mitt i smeten dygnet runt.

Nej tacka vet jag mitt Älta med natur och frisk luft inpå knutarna. Vill jag in till stan för att känna på en annan puls tar det bara 25 minuter med bussen till Slussen.

 

Kom att tänka på det när vi tog vår eftermiddagspromenad, Liten Hund och jag. Jag är så tacksam för det jag har idag. Var tid har sitt säger man ju. 

 

Lite bilder från promenaden kanske?

Klicka om du vill ha dem större.

 

Vi började med den breda stigen för att sedan tränga längre och längre in i skogarna runt Ältasjön. Liten Hund tycker det är lite läskigt att gå på spångarna som ligger efter ena kanten av sjön där det är väldigt sankt att gå annars.

 

        

 

 

Ältaån som går mellan Söderbysjön och Ältasjön är alltid fascinerande med sina trolska speglingar.

 

     

 

 

Har man ögonen med sig kan man hitta mycket vackert och spännande.

 

       

 

Väl hemma efter en sån här promenad känner jag mig frisk och glad både i kropp och själ.

 

 

 

Så här på sommaren  är bästa stunden när jag och Liten Hund tar vår morgonpromenad. Det är fortfarande lite skärpa i luften, känns friskt och gott.

 

Daggen ligger fortfarande kvar på gräset och Liten Hund blir våt på magen.

 

 

Vi har många härliga vägar att välja på. Att gå på små grusvägar i stället för asfalt är aldrig fel.

 

Numera Älta Scoutstuga. Från den tiden det bedrevs jordbruk här i Älta och det var rena landet.

 

 

 

Lite nyare hus, men fortfarande en idyll.

 

 

 

Den här gubben bor bakom mitt hus och honom hälsar jag på varje dag när jag passerar förbi. Bäst att vara artig så han inte blir på dåligt humör.

 

 

Har nu kommit till rensning 87-88.

 

Jag tackar för trogen tjänst. Den ena duger att lämna till klädinsamlingen.

Den andra går till soprummet.

 

 

 

 

 

 

Plastskålar som det varit djupfrysta soppor i (Felix) är alldeles utmärkta som vattenskålar när jag målar. Liksom gamla glasspaket (sia). Därför sparar jag alltid sådana sen ett par år tillbaka. Men allvarligt talat, det måste väl ändå räcka med fyra stycken? Bort bort.

 

Rensning 81-86.

 

 Fanns fler än dessa i skåpet.

 

Det har varit sommar på riktigt ett par dagar nu. I varmaste laget för mig, men med nerfällda markiser sitter jag på balkongen och läser. Lyssnar på ljuden från barnen som leker på gården, kollar svalorna och måsarna som kretsar utanför mitt fönster och bara njuter. Tänk att man får ha det så här bra.  Mornarna är bästa tiden för Liten Hund och mig att  vara ute. Då tar vi långpromenden genom skogen till Flatensjön. På morgonen är inte heller myggen så ettrig, så det är dubbelt skönt. Kvällarna har en behaglig temperatur, men Liten Hund blir väldigt distraherad och okoncentrerad eftersom nästan alla som inte är på landet sitter ute och grillar. För de som inte har egen tomt har vi fina ställen på klipporna vid sjön och nere vid badplatsen dit man kan gå. Och det gör man!

 

Rensningen pågår för fullt. Det är så skönt när en sak går sönder, då har jag inget val, det är bara att göra sig av med den.

 

Så när underredet till mitt gamla balkongbord gick i två delar var det bara att bära ner det till grovsoporna. Innan dess hade det stått i källaren i ett par år:  "kunde kanske komma till användning".

 

Och när jag ändå var i farten med trasiga saker drog jag mig till minnes att dragkedjan på Liten Hunds övernattnings-necessär var trasig. Ibland sover Liten Hund borta, antingen hos min bror eller hos dagmamman när jag reser bort någon gång. Då har han sin necessär med sig där det finns kam och borste, fästingsborttagare, klolippare, registreringsbevis och försäkringspapper. Men nu strejkar dragkedjan och jag har fäst locket med en säkerhetsnål. Så bort med den.

 

     

Rensning 78-79.

 

 

Ibland är jag lite för snabb med att klicka på musen. I min allmänna rensnings-iver fick jag för mig att jag skulle systematisera mitt bild-bibliotek här på datorn. Jag har ett system där jag automtiskt säkerhetskopierar över till en extern hårddisk en gång om dagen.

 

När jag började titta efter tyckte jag det var onödigt med att ha alla bilder (de var många) på två ställen så jag började rensa. På något sätt hängde biblioteken ihop, så rätt som det var saknades flera mappar. Och naturligtvis hade jag hunnit tömma papperskorgen ett par tre gånger också när jag tyckte den började bli för full.

 

Så vad skall jag lära av detta? Jo jag tänker gå igenom alla mina mappar och rensa kraftigt. Jag har till exempel lagt upp mina resebilder i olika mappar, Turkiet, Malta, London o s v. Nu skall jag gå igenom varje mapp och spara högst 20 bilder från varje resa. Sen tänker jag lägga över det som blivit kvar på ett kraftigt USB-minne.

 

När det blir fint och rent i bildbiblioteket på datorn kan jag börja om och spara bilder och systematisera dem på ett vettigare sätt.

 

Hade tänkt visa lite märkliga naturfenomen men de bästa bilderna, från naturreservatet i Nyckelviken, har försvunnit. Här kommer ett par andra bilder som är lite fina och spännande.

 

               

Björk. i Värmland                       Bergskyrkan Helsingfors

 

 

                     

   Botten i en varm källa         Växt, Nerja Spanien         Strandpromenaden  

  på Island                                                                        Nacka Strand.

 

Visst är det något visst med naturens skapelser.

 

 

 

 

 

 

År 2006 var jag i London senast. Min favoritstad. Trodde väl att jag skulle komma tillbaka snart igen, eftersom jag sparde dessa broschyrer. Får skaffa nya, aktuella nästa gång jag åker dit.

 

 

Nu har sommaren kommit till Stockholm på allvar. Vilket innebär korta promenader på eftermiddagen då det är som varmast. Mornarna och kvällarna inbjuder däremot till långa, härliga promenader. I efermiddag har jag fikat på balkongen under nerfälld markis, mycket behagligt. Därefter ett par timmars bokläsande under samma markis. Man kan ha det sämre om jag så säger.

 

Här har jag fotograferat Ältasjön från ett annat håll än vad jag brukar. De som har sjötomter bor fint, men jag har inte mer än 150 meter ner till sjön och så jag tycker jag bor fint jag med.

 

Sol och lövverk - blir nästan magiskt.

 

 

Och så lite rensning förstås. Rensning 71, 72 och 73.

 

     

 

En gammal tröja som förlorat passformen. En sten som bästa Lena målade en gång i tiden. Jag har numera inga pappersbuntar som behöver förankras så den har mest legat på fönsterbrädan och samlat damm. Nu är den återbördad till naturen.  Begagnad bubbelplast, kan ju vara bra att ha, var förmodligen tanken när jag stuvade in bitarna på översta hyllan i städskåpet. Tar en väldig plats eftersom gamla tejpbitar gör den svår att vika ihop. Jag slänger skräpet, kan ju köpa en rulle på 20 meter för 69 kr på Claes Ohlsson om jag skulle behöva. Den rullen tar inte mer plats än dessa gamla bitar i olika storlekar.